Usch här vaknar man upp och möts av nyheten att Whitney Houston gått bort.
Så tragiskt allt blev efter Bodyguard. "Damn you drugs" som Karin så väl uttryckte det i ett sms nyss.

Jag var inget jättefan av Whitney men hon är ju en del av barndomen och de första discotryckarna.
I slutet av åttiotalet dansade jag hemma i vardagsrummet och blev glad till "I wanna dance with somebody" och hon var så strålande vacker med sin nästan självlysande strålande lena hy, vita tänder och härliga pudelpermanentfrissa. glowing och healthy. Mamma köpte lpskivan och jag minns hur vacker jag tyckte hon var på omslaget , klädd i ett enkelt vitt baslinne.

Sen vet jag inte hur många gånger man där i början på nittiotalet stod framför steroen och spegeln och sjöng med i I will always love you, spelade in låten på kasettband från Tracks en lördagseftermiddag och man dansade sina första trevande tryckare på mellanstadiediscona till just denna smäktande ballad.

Sen har man ju bara sett i media hur allt raserat.
Och nu har en stor stjärna slocknat.
R I P Whitney.

Kommentera 3 st