"den åh så åtråvärda smalheten".

2008-03-26 | 22:46:44 | Krönika/Politik/Tankar

Jag tror att viktproblem är lika jobbigt oavsett om man är underviktig eller överviktig. Däremot anses underviktigheten inte lika "ful" enligt rådande ideal så därför vågar nog dessa tjejer skriva mer om problemet. Med tanke på att vissa bloggerskor är en förebild är det ju skönt när de underviktiga tar tag i det och visar upp det i bloggen. Jag la upp en snart fem år gammal filmsnutt på mig idag i bloggen. Jag minns väl att jag skämdes över videon då, att dansa runt med "bar rygg" och bara armar fast jag var så kruvig/mullig. WHAT? Jag kollade på filmen idag för att konstatera att jag, liksom antagligen de flesta tjejer, hade en otroligt skev kroppsuppfattning. ...Önskar så förtvivlat att tjejer som vill gå ner några kilo (som du och jag) kunde se förbi fettet och se sin karisma! Jag tror att det blir bättre med åren och erfarenhet eller nåt... Vi får hoppas på det! :) I still think you're HOT! Kram kram..

URL: http://songbirdie.blogg.se

Jag har också fajtats en del med fettet. Förlorat fettet men fått det tillbaka. Nu ska jag börja träna igen och hoppas då bli av med lite igen. Alltså, när jag vägde som jag ville och trivdes bra försökte jag få igenom en bröstförminskning (för man måste väga inom ramen för normalvikt på BMI-skalan för att få det, utan att själv bekosta det) och då fick jag svar från en doktor som inte ens tittat på mig att jag bode gå till viktväktarna och få hjälp med viktnedgång. Då hade jag själv, med egen kraft, gått ned 8 kilo och vägde ett kilo för mycket för att vara inom ramen för normalvikt. Det stör jag mig fortfarande på...men det kanske bara var ett standardbrev som skickades ut också, vad vet jag. Ja, och nu har jag gått upp de åtta kilona igen och lagt på mig ca fem extra kilon. Alla dessa hade jag tänkt bli av med men den som lever får se. ;)
Jag tänker inte ge mig in i diskussionen om smala som tycker att man ska älska sig själv, men jag håller med dig till viss del i alla fall, det måste jag medge med tanke på min egen situation och din. Men jag gillar också att tjejer som folk ser upp till skriver om att de faktiskt vill gå upp i vikt och att de skulle vilja ha några fler kilon...det är ju ändå något positivt i den meningen...

kramkram

URL: http://wilmapalmen.blogg.se

Det här är nog första gången som jag faktiskt inte håller med dig.. Jag ser verkligen det vettiga i och meningen med deras inlägg, och jag tror/hoppas att det kan få upp ögonen för vissa personer. Jag har aldrig varit i någon av dessa sitser (över/undervikt) så är ju lite svårt att uttala sig... Men är iaf min åsikt :)
Kramis!

URL: http://graceful.blogg.se

jag håller med dig om att det vore skönt att höra dessa ord från tjejer i den övre delen av den normala bmi skalan också. Även om jag förstår att en viktförändring är jobbig och svår för alla.

Det är ett steg i rätt riktning att tidnignar som tex amelia idag använder sig att 38storleks modeller som en grundregel, långsamt långsamt och ännnu mer långsamt kanske size zero krymper bort från media.

URL: http://www.emlyb.blogg.se

Öhhh... nog för att jag har läst bloggar skrivna av pro ana, mm... Men, dessa borde ju tidigare ha kvalat in där, hm... om de inte nästan gör det ändå... BMI på 19 sägs ju vara underviktsgränsen... om man nu ska lita på den skalan då, vissa säger nopp till den. Alla är ju olika liksom... ... ...
Men, hur många av de här modebloggerskorna idag - ser smala ut - har inte nu gått ut och berättat att de bara MÅSTE i sina jeans (nä, nu tänker jag inte på dina upphittade i klädkammaren, hihihi...) Små, smala, nätta småflickor långt under 20år... träna varje dag och då två gånger om dagen och äta rätt och hej-å-hå, mm... Öh, tränar man måste man lägga in vilodagar osv, kroppen bryts ju ner annars!!! Och man kan inte leva på sallad mm, den behöver något för att bygga upp också... Jag blir mer än ledsen när jag läser dessa tjejers bloggar...
Och att dessa bloggerskor är GLADA över att de gått upp i vikt, hm... till strax över underviktiga... Hrm, hur smart är det då? Nä, jag tror jag går och drar något gammalt över mig - den gamla kärringen passar det väl till? hm... oki, rätt normalviktig då, och inte skitviktig ;)
Må så gott... någon som varit underviktig och överviktigt... av olika orsaker, underviktig pga sjukdom bla... och det önskar jag INGEN, noppp... och överviktiga är vi alla ibland - dock bör ingen vara skitviktig, noppp... DET är ILLA det!!!

URL: http://sjoebacka.se/wordpress/index.htm

Hanna är en förebild som har genomfört sin viktuppgång, det krävs mycket att genomföra det när smalhet hyllas av kreti och pleti överallt i samhället! Dessutom var ju hennes smalhet ett resultat av
att hon har skador i tarmen... hur "naturligt" är den då? Hon var sjuk liksom.
...Även om folk vägrar ta till sig det så visar forskningen att lite övervikt är sundare då folk med ett par trivselkilon (och högre BMI: 25-30) lever genomsnittligen längre än underviktiga... Allra kortast lever de med ett BMI på 18 och lägre. Både den debatten och idealdebatten tjänar på att det klargörs att undervikt är farligt och inget att sträva efter - vare sig den är naturlig eller inte.

Alltså, du verkar väldigt besatt av din vikt, kanske är det därför du stör dig på de pga. att de har något som du vill ha? Är det inte fruktansvärt jobbigt att vara så intensivt besatt av sin kropp att man får krupp i provrum och gråtanfall när man testar byxor?

Jag är inte smal utan i allra högsta grad normalviktig och lycka sitter INTE i ens kroppstorlek! Men folks referensramer har blivit så skeva idag pga smalhysterin och alla size zero- kändisar. Ser man på filmer som är gjorda på 90talet och bakåt ser man en större variation i kroppsstorlekar och fan, fram med mer sådant!

URL: http://negativenancy.blogg.se

jaha okej .. :)
jo men visst e dom snygga !
vill verkligen ha dom sakerna alltså !
hehe .. :P

URL: http://izzah.blogg.se

Äsch, asså ärligt talat. Nästan alla ideal här i samhället är sjuka. Det starka är att stå emot dom, dock är det inte många som gör det! TYVÄRR! Jag själv är en av dom som inte kan låta bli att påverkas av dom, jag är snäpet överviktig. Tycker det suger ganska hårt då man inte har den kroppen som jag egentligen kanske skulle vilja ha. En med sexpack och jävligt fast röv. Men sen har jag ändå en "spärr" inom mig som säger att va den du är....
jag gillar inte att träna. Tycker det är pest, därför gör jag inte det! Så allt handlar ju om övervägningar om vad man vill och inte vill och ens egna värderingar. Men vissa verkar sakna det tänket...

Svar: Jo, men nu tänkte jag på ett humoristiskt sätt locka pengar från mina läsare. Leka lite Robin Hood. Nej då, inlägg är ju inte direkt seriöst som du säkerligen listan ut redan ;)

URL: http://theartist.blogg.se

Svar: Sssch.. det va ju ingen som skulle märka att det va jag ;)

URL: http://theartist.blogg.se

Som många andra redan nämner så är det ett problem vare sig man väger "för mycket" eller "för lite". Mitt ex är 180 och vägde då cirka 50kg. Vi var ihop sammanlagt cirka 2 år och ibland led jag verkligen med honom eftersom han försökte så jäkla många olika dieter och sätt för att försöka gå upp i vikt! Samtidigt som jag mådde psykiskt dåligt och tyckte att jag
var "för stor". Bra kombo? ;)

Jag önskar att dagens ideal kunde handla om att äta hälsosamt istället. Tallriksmodellen, lördagsgodis och vardagsmotion så man kunde få en välmående insida istället för att haka upp sig så mycket på utsidan.

URL: http://Wysteriia.blogg.se

Svar: Tack så jättemycket! Kram kram :)

URL: http://scar.blogg.se

Jag kan bara säga att jag är nöjd med mig själv. Jag bryr mig inte om min vikt, min storlek på kläder eller fettet på magen. Någonstans på vägen från att ha haft 'åh, man måset ha uberplattmage-tankar' har jag insett att jag är bra som jag är. Jag har en kropp som tar mig vart jag vill och är frisk. Det finns så mycket mer i livet än att bry sig om några kilo hit och dit har jag nu insett. Synd bara att fler inte gör det - för nog är man bra som man är :)

URL: http://m0e.blogg.se

Jag håller verkligen med dig (till viss del) och måste bara säga att jag älskar älskar älskar dig. Dina inlägg om vikt och dylikt är värda hundramiljoner ggr mer än deras och du är så mycket mer beundransvärd. Du behövs verkligen!

Fast samtidigt är det ju lite trevligt att dessa tjejer (som har väldigt stora bloggar) gör något, även om de fortfarande är pinnsmala. Det måste dock vara som du säger: att de riktar sig till väldigt underviktiga människor. För annars är det hur vedervärdigt som helst att de skriver om hur mkt de gått upp i vikt när många läsare väger bra mycket mer än dem och mår dåligt för det. Det är ju nämligen inte bara underviktiga som har ätstörningar och psykiska problem relaterade till sin vikt.

Till viss del måste jag dock försvara t.ex. Hanna, eftersom hon ju faktiskt varit både över- och underviktig i sitt liv. Fast samtidigt tror jag inte att hon och de andra riktigt förstår vad de håller på med. Vilken "makt" de har och att de kanske inte gör den stora nytta de tror de gör, utan att de är direkt skyldiga till stor olycka.

Det jobbiga med deras inlägg är - som du också skriver - att de har supersnygga kroppar. De flesta läsare skulle mörda för att se ut som dem. Det är ju nämligen svårt att ta en sådan människa på allvar när de säger att "du" duger och "du" är vacker, när man själv väger mycket mer och är mycket "plufsigare" än vad de är.

Älskar dig i alla fall.

Håller med dig. Bra initiativ av bloggerskorna dock, för de gör upp med sina egna "demoner" och några av dem har det motsatta problemet med att INTE gå upp i vikt utan istället vara underviktiga. De får rosor av kommentatörer medans de kanske själva kämpar eller har ångest. Jag som är på den andra sidan (går upp av att se en bulle typ) kan inte riktigt förstå. De är smala, vad har de o klaga på? Men de kanske har en längtan efter kurvor och en rädsla för att gå ännu mer i vikt om de inte äter ordentligt osv. osv. Samhället har fuckat upp oss helt enkelt i alla dess bemärkelser. Jag kan säga att jag vägt från mitt ideala 55kg, alltifrån ett ras till 39kg till att väga huga 76kg och inte fasiken har man vart riktigt lycklig med sin vikt ngnstans. Man är aldrig nöjd helt enkelt och det beror väl på sitt egna huvud och för att man inte uppskattar sin egen kropp och det man har. Det gör man alltid i efterhand och det är det som är så ledsamt, så ledsamt...SÅ vi får lära oss uppskatta det man har, kroppen är ens tempel och beauty comes in all shapes and sizes! Är det inte det som gör oss alla så underbara, variation och att alla är unika? (klyschor blaha, men så är det baske mej)

Svar: Det där va inte snällt, nu har du antagligen ödelagt min plan om att överta världen och göra om globen till en jättestor chokladboll... suck.. aldrig ska jag lyckas..

URL: http://theartist.blogg.se

hehe jopp så e det :P
vad har du haft för dej en dag som denna då ?

URL: http://izzah.blogg.se

För mig har det alltid varit ett helvete att gå upp i vikt. Jag känner mig på ett sätt så fruktansvärt äcklig då jag är ett benrangel, och har fått hård kritik från dem som vart rundare än mig. Dem som är normalviktiga/överviktiga måste verkligen SLUTA hacka på oss smalare personer. Man får djävulskt mycket skit om man är smalare än genomsnittet.

Mitt BMI ligger på 16, och jag väger lika mkt nu som jag gjorde då jag gick i 5an. Men jag kan inte göra något åt det, jag försöker och försöker. Om jag äter skräpmat eller onyttigt, blir jag smalare.

Man "får" ju inte gå fram till en person och säga "gu va tjock du är!" då blir det ett jävla liv. Men att hacka på vi som är smalare än genomsnittet är helt okej. När ska det nånsin accepteras att vi alla har olika kroppar och att vi måste få vara dem vi är, oavsett om vi är smala eller tjocka?

URL: http://HannaOgren.blogg.se/

Socker gör ju bland annat så man saknar matlust etc. Själv blir jag deprimerad av socker :S Ändå äter jag det..jag måste vara korkad! ;)

URL: http://Wysteriia.blogg.se

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det där. Jag börjar bli ganska trött på allt tjat om vikt, vare sig det handlar om att gå upp eller ner..
Jag har alltid varit smal och har haft komplex för det sedan jag blev medveten om hur jag såg ut. Jag har försökt gå upp i vikt i stort sett hela mitt liv och det har väl gått sådär.. och jag kan väl inte precis säga att jag mår bättre av hela den här hysterin.. "alla smala är dåliga förebilder" man "ska" ha former och lite extra att ta i. Varför kan man inte bara få se ut som man gör?

Jaa precis, det är ju inte heller sunt! Jag vete fan vad jag ska tro alltså. Samtidigt som smala hyllas så dör allt fler i världen av fetma. Herregud när ska man bara få vara utan dessa ideal? :(

URL: http://HannaOgren.blogg.se/

Therez: Om alla smala räknas som dåliga förebilder - det vet jag inte. Det beror väl då på vad som räknas som smal.
?

Jag tycker inte nån av dessa tjejer är dåliga förebilder, men jag vet inte vad syftet är eller om dess rätta syfte går fram på rätt sätt.

URL: http://pyttis.blogg.se

aha okej ..
noja för vad ?

jag har inte gjort mycke idag
det vättigaste jag gjort e att jag har tvättat
hehe .. :D

URL: http://izzah.blogg.se

ÅH vad jag inte orkar med det här tjafset om vikt och grejer! Antingen har man kämpat för att gå ner i vikt eller så är ens kropp byggd så! (Alla föds ju liksom inte pinnsmala för att bygga på litekurvor var man känner för det.)
Precis som att vissa föds mulliga och andra har en ätit sig till det.

Jag tycker att media lägger framställer smala tjejer som om de vill och har kämpat för att väga pyttelite, och jag blir SÅ JÄVLA ARG. Hur stor är egentligen andelen bantare?

Kommentarer som "men gud, bantar du eller" och "...bara för att du är så smal..." är alldeles för uttnytjade idag!
Det känns liksom som om det är ens eget fel att man är smal, bara för att idealet sägar att man ska vara det & att alla är emot det.
Måste man gå upp i vikt för att fysiskt visa att man är emot det??

Så länge man mår bra kan man väl få se ut som man gör!? Vare sig man har ett BMI över eller under det "normala"!!!

Och om man nu är pytte-smal och vill gå upp i vikt -kan det inte finnas "gå upp i vikt på ett nyttigt sätt-program", precis som det finns "bantnings program"?
Alla mulliga har inte proppat i sig med mat för att de ut som de gör, och heller har inte alla smala bara petat i maten för att se ut som de gör!!!
USCH VAD ARG JAG BLIR...

URL: http://onefootontheground.blogg.se

Kolla in "modellen" på min blogg så får du se ett riktigt skönhetsideal! Hur söt som helst!

URL: http://LITOTES.BLOGG.SE

Är väll bra om de gått upp i vikt om de var underviktiga och inte mådde bra av det. Men håller med dig om att alla tjejerna fortfarande är mycket smala.Är svårt att förstå att någon vill gå upp i vikt när man själv strävar åt motsatta håll. Har varit överviktig men lyckats gå ner till normalviktig. Men pendlar numera upp och ner ett par kilo. Jobbigt att under/över vikt ska vara
så ångestladdat för så många(även mig).

Räkna kalorier, BMI-skalor, "poäng"... Kan förstå hur detta kan bli en besatthet för många, men det är en väg som jag valt att inte vandra.

Har alltid varit "normalviktig" om man får uttrycka sig så. Visst, jag gnäller för mig själv att jag borde ha plattare mage (men motionerar man inte så kan man inte förvänta sig att få tvättbrädemage bara så där!). Varje gång jag står där med chipspåsen i handen inne på Hemköp dividerar jag alltid lite med mig själv.

Har på senare år märkt att mina funderingar kring mat och motion mer handlar om min nuvarande och framtida hälsa - och inte om utseende. Det ständiga nyårslöftet att börja äta bättre mat och att (börja) motionera syftar mer till att må bra än att svettas inför Beach 2008/09/10...

URL: http://harklyverier.blogg.se

Jag håller med dig. Och jag är fortfarande förvånad över hur bra du lyckats med din vikt själv försöker jag gämt men tydligen inte tillräckligt mkt. Om du vill så skicka gärna ett mail med alla tips och råd du har det skulle verkligen behövas då man dagligen mår dåligt över allt daller. Ha en skön dag din blogg är super=)

URL: http://www.j3nnyk.blogg.se

tack :)

tycker det är löjligt att hålla på och noja sig om vikten. det är bara man själv som kan styra hur man ser ut. om man nu klgar på det får man väl se til latt göra något åt det.
jag själv är inte jätte smal men hade jag orkat vara det hade jag också varit det. :)

URL: http://forsbergannika.blogg.se

Jag tycker i och för sig att det är bra att några bloggar om att de kommit över sitt sjuka förhållande till mat och sina ätstörningar, och fått en hälsosammare syn på det här med vikt.

Men jag förstår också din irritation över media som framställer personer som "nästan tjocka" när de i verkligheten är jättesmala fortfarande.

Jag har under de senaste veckorna upptäckt att det finns hur många pro ana-bloggar som helst (hittade först en bland de mest populära bloggarna på bloggagratis.se).
Det är verkligen skrämmande att se hur många tjejer det är som svälter sig själv, och anser sig vara fullt friska och att det är ett livsstilsval de gjort.
En tjej skriver tom om hur glad hon är för att hon fått tag i amfetamin, eftersom det ska hjälpa henne att gå ner i vikt ännu snabbare.

Det är sjuka ideal som råder.

BMI är bara skit, tycker jag.
Att du, som ser så fin och helt "normal" ut (vad är normal egentligen? ;D ), skulle ligga på gränsen till övervikt enl BMI är ju galet.

Kram!

URL: http://minsoffa.bloggagratis.se

Hanna har varit en oerhört stor inspiration för mig vad gäller att våga gå upp i vikt, att våga ta mer plats rent fysiskt. Har under flera år haft ätstörningar, och nu när jag på riktigt börjar jobba emot dom så känner jag att jag behöver bra "förebilder". Hanna är en av dem som fått mig att våga känna att det är okej att gå upp i vikt, att gå mot en mer normal vikt. (Du är en av de andra, då dina bilder visar att man kan ligga nära överviktsgränsen och ändå vara skitsnygg. Förstår verkligen inte hur du kan se dig som tjock, men å andra sidan vet jag ju själv hur dålig ens egen kroppsuppfattning kan vara.)

Tycker att vad dessa bloggare gör är skitbra för att få mer balans i vikthetsen. Egentligen borde deras inlägg inte behövas, egentligen borde ingen bry sig om vikt eller kropp, men när så mycket i samhället säger GÅ NER NER NER så känns det rätt bra att det även finns någon på den andra sidan som peppar till att gå upp.

Håller annars med om att det är trist att dessa uttalanden bara kommer från de som ligger någonstans nära underviktslinjen, men det är åtminstone en början.

Joo en pluggpaus behöver man alltid... men sen får man ångest när man tagit pluggpaus..

URL: http://munin.blogg.se

Jag vann en bok häromdan, "När jag fyller 30 ska jag vara smal" av Jenny Dahlberg. En mkt bra och tänkvärd bok tycker jag! Hon har tidigare skrivit boken "Tjock!", men den har jag inte läst...

URL: http://den-annorlunda.blogspot.com

Ähhh du får se det som att de lider av samma problem, men omvänt helt enkelt och det är ett lika stort påroblem för dem som du tycker ditt problem med att minska i vikt är =)

Och riktigt smala människor får ju också rätt mycket glåpord och folk tar sig friheter att fråga om de lider av sjukdomar etc...

URL: http://saxiquine.blogg.se

Bra skrivet som vanligt när du tar dig an att skriva lite debattinlägg!

URL: http://barnavnorrland.blogspot.com

Jag håller med dig om det sistnämda, att OM det gäller tjejer med naturlig undervikt så tycker jag inte att de ska äta sig några kilo större på onyttig mat. Om det finns medicinska skäl att gå upp i vikt så självklart, men oavsett om man är stor eller liten bör man ju i första hand försöka vara hälsosam. Samtidigt ska man ju vara nöjd med sig själv och om dessa tjejer känner sig bättre nu så är ju det självklart bra med. Men man
kan ju inte påstå att någon av exemplen ovan är annat än smala. BMI-grejen har aldrig varit min grej. Den har menat att jag varit underviktig utan att jag varit direkt smalare än jag är nu...och jag är normalviktig

URL: http://www.donnasandra.se

Naturligtvis håller jag verkligen inte med dig, och inte heller de kommentarer som skriver att det är negativt att vi som skriver om det här fortfarande är smala. Alla som haft problem med sin vikt, kropp och självbild vet väl att det inte går att kategorisera på det viset? Allt är relativt, jag är mer eller mindre smal i relation till mig själv och min vikthistoria. Jag bestämde mig för att gå upp i vikt av olika anledningar som jag tyvärr inte har möjlighet att dela med mig av, och jag är otroligt stolt över att jag lyckats. Jag gjorde det INTE för att vara en bra förebild på något sätt, även om jag anser att motsatsen - att vara smal och vilja gå ner ännu mer i vikt - helt klart är att vara en DÅLIG förebild. Den största orsaken till min viktuppgång var att jag har ett immunförsvar som påminner om en aidssjuks, och flera läkare har varnat mig för att jag aldrig kommer att bli bättre om jag inte går upp ganska mycket i vikt. Jag har tyckt att det känts obskrivligt svårt, dels eftersom jag redan äter ordentligt och dels för att jag lidit av anorexi och bulimi i halva mitt liv och inte vill behöva bry mig om mat och vikt överhuvudtaget av rädsla för att få återfall. Jag tog hjälp av nära vänner, och även av stödet i bloggen, och lyckades med mitt tiokilosmål. Visst, jag mår dåligt över min kropp ibland men är på det stora hela väldigt nöjd. Om andra tycker att det är obehagligt att jag fortfarande är på gränsen till underviktig - fine, det är mitt liv, jag har inget ansvar att se ut på ett visst sätt för att göra andra nöjda. Jag måste koncentrera mig på att överleva och må så bra jag kan.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att tjejer, oavsett kroppsstorlek, säger att de är nöjda med sig själva och att andra också borde vara det. Om smal = nöjd så är det ju väldigt konstigt att jag är mycket nöjdare nu än när jag vägde femton-tjugo kilo mindre och tyckte att jag var så fet att jag ville ta livet av mig, trots att min svält hotade att göra det åt mig.
Vad fint det vore om vi kunde acceptera, respektera och stötta varandra, istället för att döma.

URL: http://beautifulones.blogg.se

Okej, jag uppfattade det inte som att det var just att jag skrev med mitt bmi som var problemet. Jag hade ingen tanke på detta när jag skrev mitt inlägg, jag blev helt enkelt fascinerad över att jag lyckats höja det till normalvikt, eftersom jag aldrig tidigare legat över gränsen till normalvikt. Visst, det kanske är ointressant, men för mig var det en liten personlig seger. Inte själva viktuppgången, men att kunna må BRA och tycka om min kropp trots den. (Eller kanske på grund av den?)

Jag tycker att det är otroligt starkt att våga erkänna att man fortfarande känner en osäkerhet över sin kropp, att man ännu mäter sina lår, eller vad det nu kan vara. Jag blir mer berörd av den typen av erkännanden än av historier där "allt var dåligt men sen blev jag frisk och nu är allt perfekt". Sådana historier tror jag nämligen inte på. Jag kan bara tala utifrån mig själv, men i mina ögon är det en gång ätstörd - alltid ätstörd som gäller. Nu när jag är "frisk" är det allt eller inget som gäller - antingen äter jag ALLT jag vill, utan minsta undantag, och slipper det msta av ångesten. Det andra alternativet är att jag slutar äta helt, och då är jag knappast frisk längre. Jag kan verkligen inte tänka att jag ska äta sunt eller träna, eftersom jag genast går till sådana enorma överdrifter att jag oroar mig för mitt liv.

Jag tror att det är lätt för folk som viktnojat mycket att ta med sådant som vikt och BMI i sina texter eftersom sådant sitter kvar, har man en gång börjat mäta och väga är det vansinnigt svårt att sluta. Eller vad säger du? Jag har väldiga problem med att sluta tänka på min kropp i siffror. Nu gör jag mitt allra bästa för att tänka på den termer av välbefinnande, men det är verkligen inte lätt.

Jag kan förstå att det är svårt att sätta dig in i min situation. Jag har ingen aning om hur det är att kämpa mot övervikt, men däremot har jag ju som sagt kämpat emot inbillad övervikt i halva livet. Jag har varit övertygad om att folk äcklats av min feta kropp, och att någon skulle se mig som anat än tjock var ett skämt, ett hån. Att se saker och ting ur någon annans perspektiv är nästan omöjligt, men det är viktigt att komma ihåg att ALLA behöver stöd. Och har man hjälpt någon enda person att bli mer nöjd med sin kropp så är det ändå värt det. Och det vet jag att jag har, så jag är glad.

Självklart får du tusen kramar, man blir väl inte mindre kramsugen bara för att man diskuterar? :)

URL: http://beautifulones.blogg.se

håller med!Det vore ju ännu sundare om man överhuvudtaget inte pratade om vikt. Om man såg det som något naturligt och inget att haka upp sig på, såvida det inte rör sig om extrem över
eller undervikt, för då behöver man ju hjälp. Men att ens lägga upp siffror på sin vikt kan ju trigga åt båda hållen liksom.

URL: http://violiejolie.blogg.se