att jag inte kan vara lycklig ändå...

2007-04-25 | 21:36:09 | Krönika/Politik/Tankar

Jag måste säga, att ni kära läsare, är helt otroliga på att försöka peppa mig när jag är nere och skriva söta och snälla saker och gulliga råd och försöka öka min självkänsla lite granna.
Fast lyssnar jag och följer råden?
Självklart inte..haha...

Dock blir jag ibland, eller ganska så ofta, helt konfunderad och undrar över vissa saker. Som jag nu hoppas att ingen av  er personligen tar illa upp av och för den delen inte heller sluta sprida era era positiva ord till mig...men jag måste bara få ur mig detta i alla fall...väldigt pågrubblat, men kanske helt  oigenomtänkt...hur nu det går ihop?

Jag har alltså en uppåtgående viktkurva igen, efter att jag förra sommaren lyckades gå ner några kilon och hålla den nya vikten, tills för några månader sedan.
Jag inbillar mig inte denna viktuppgång, så fel ser jag inte på vågen,  jag gjorde nyss syntest, och varför skulle den helt plötsligt visa fel när den visade "rätt" när jag gick ner?

Nej. sanningen är att jag har gått upp. Jag erkänner det, men folk ikring mig vill enträget hävda att så inte är fallet utan kommer med den ena ursäkten efter den andra. Den mesta nötta är " men muskler väger mer än fett".
Jaha? Och?
Jag har inga särskilt tydliga muskler, men mycket tydligt fett.
Jag tränar inte på ett muskelbyggande sätt heller. Promenader ganske ofta och joggingturer då och då, men inga gympass, styrketräning eller pilates eller sådant.

Men om det nu vore fallet att denna "ursäkt" skulle stämma, varför stämmer den inte på dom ikring mig som tränar just muskler och på gym, men som väger mindre än mig och går ner i vikt och som är smalare? Jag läser ständigt bloggar om folk som tränar det ena efter det andra nästintill var dag och som väger flera kilon mindre.
Varför går inte dessa människor upp i vikt då ?Ekvationen och teorin stämmer liksom inte.
Varför är andra så rädda att erkänna att jag gått upp i vikt?


En del säger åt mig att slänga ut våghelvetet och kanske vore det det bästa. Men jag anser att den ändå får fungera lite som en varningsklocka. Särskilt för mig som faktiskt lätt lägger på sig. Särskilt för mig som en gång vägde 80 kilo. Jag vill inte tillbaka dit. Jag vill verkligen inte det.
Jag är missnöjd och hatisk var dag mot min spegelbild. Men ser jag att jag hållt vikten eller gått ned ett par hekton så kan jag intala mig i alla fall det - att jag kan vara nöjd för jag har inte gått upp. Men att både vara missnöjd och sedan se att man gått upp...ja då är det inget positivt alls.

Sedan är det , jag vet, det mest negativa att jag inte kan vara lycklig ändå...

Tar gärna emot era åsikter och funderingar kring detta...glada som arga, igenkännande, uppläxande, skällsord och kramar och förlåt för ett gnälligt icke välformulerat inlägg...
Punkt slut.

Kommentera 28 st

Har man redan från början dåligt självförtroende så försvinner det inte, som du själv säger, enbart av att man till ex går ner i vikt...man måste jobba på andra nivåer.
Jag äger ingen våg faktiskt, jag vill inte ha någon. Jag kommer bara väga mig varje morgon och räkna grammen..så jag håller mig till att se i spegeln och prova gamla kläder för att se hur min kropp förändras..både upp och ner..Nu står det still, vilket stör mig rätt mycket..så nu är det träning och mindre portioner som gäller igen..
Ja, det är hårt. Men så länge du inte går upp tiotals kilon kanske du ska försöka slappna av..eller prata med någon annan om dina känslor?
Svårt..
Krama om

URL: http://wilmapalmen.blogg.se

Anna, jag tycker att du ska försöka tänka lite längre... (lätt för mig o säga när jag själv försöker att gå ner.. men!), tänk på vad du har! och vad du inte kanske skulle ha... Du ÄR medveten om din vikt, och du kommer inte att hamna där du ngn gång var.. Tillåt dig själv att pendla lite, du äter nyttigt, du rör på dig, du har människor runt om dig som du älskar och som älskar dig. TÄNK OM, ngt hemskt (hemska tanke) skulle hända... Tänk det värstaste värsta... Skulle inte då utseeende, några kilo här o var osv. spela mindre roll? Jag tycker du ska glädjas åt det du HAR, ÄR och HAR att erbjuda ochvad du har runtomdig. Låter kanske löjligt, men när jag hamnar i detta svarta så försöker jag tillslut rycka upp mig med klyschan "det finns andra som har det värre". Du e grymm o det verkar hända en massa roligt i ditt liv just nu :) Gläds åt det lilla, det finns mkt mer stort att vara lessen, hatisk och miserabel åt! KRAM!

he he he tänker fortsätta nöta den redan innötta muskler väger mer än fett... därmen inte sagt att allt är muskler givetvis, men promenader och löpning tränar hela undre delen av kroppen + bålen så lite muskler får du ju även om du inte kör ren muskelbyggande träning =)
Men jag vet hur du menar... jag kan ibland skymta mina triceps och biceps bakom fettet på armarna och då blir jag glad, annars tycker jag mest de ser tjocka ut eftersom det är rätt mycket muskler, men BAKOM fettet så armarna bara ser stora ut =)

Fundera inte mer på det nu utan inse att vikten går lite upp och ner.. inte minst vid vår lyckliga del av månaden och så skall du se att det om ett tag går lite neråt igen på kurvan =)

URL: http://saxiquine.blogg.se

Jag ville i 19 år att min våg skulle gå upp, tanig och rockstjärnig som jag var. Sen gjorde jag lumpen och gick upp tio kilo på ett år. Nice.

Work-out, mat tre gånger om dagen, två små mellanmål, 7-8h sömn, 2-3 vatten, ha något kul att jobba med eller göra på fritiden.

Det är Mästaren och Margarinet-dieten!!!

URL: http://mastarenomargarinet.blogg.se

Stirra dig inte blind på vågen! Även om man väger mer kan man ha blivit fastare av träningen - dvs mindre. Egentligen handlar det ju inte om det här heller. Tycker man inte om sig själv spelar det ingen roll hur mycket man väger. Jag själv började må väldigt mycket bättre när jag var ute och sprang regelbundet. Det hände något i hjärnan. Plötsligt kunde jag tycka att jag var riktigt snygg emellanåt - och då har jag haft samma typ av utseendeproblem som du - jag kände mig ful hur ofta andra än sa att jag var söt eller fin. Den typen av komplimanger går inte att ta åt sig på RIKTIGT förrän man känner åtminstone lite grann att det är sant. Och att man känner det själv med eller utan komplimanger. Sedan blir det lätt svacka när man är förkyld eller sjuk. Har kroppen/hjärnan vant sig vid regelbunden motion och det rubbas, man känner sig svullen osv då åker även självförtroendet ett par snäpp nedåt. Oroa dig inte. Ta det lugnt med träningen tills du är helt frisk och kör sen igång igen. Då kommer det att kännas bättre. Det här är sånt som jag själv hatade att höra men... det är sant. Ta hand om dig! Många varma kramar. Jag vet precis hur det känns att må som du. Men det kommer att ordna sig.

Anna. Vad betyder egentligen mest i ditt liv? Jag vet hur ont det gör att gå upp i vikt, tro mig. Men man blir inte lyckligare av att väga mindre/mer eller inget alls.

Jag önskar så att jag kunde hjälpa dig på ett mer konkret sett. Krama om dig så att allt blir bra, men tyvärr är det inte så enkelt.

URL: http://emelle.blogg.se

FIN BILD !

URL: http://miliz.blogg.se

Hej Anna, ville börja med att säga att din blogg är grymt bra och ja, jag läser den faktiskt varje dag. Men en sak som jag vill att du ska veta är att ingen är perfa, ok, det kanske inte var den mest roliga "upp-peppningen" idag, men så är det. Vikten är en av dom största grejerna dagens tjejer snackar om, men du, när man väl är sjuk, förskyld etc. så kan man lätt gå upp i vikt. Prova på med att äta mer riktiga måltider (har läst att du äter mest energibar osv.)var tredje timme, kl7, kl10, kl12, kl15, kl18-19, för det håller blodsockret på en jämn nivå. En annan grej som både är skönt och härligt för psyket är att börja gå ut och gå, så sjukt bra för både kroppen och knoppen. Kroppen behöver såklart energi för att orka, men allt som man stoppar i sig och inte gör av med sätter sig på kroppen. Energi in, energi ut helt enkelt. Jag har försökt med detta och ja, jag har gått ner i vikt. Hoppas jag har kommit med ngt gott och att allt löser sig, good luck!

URL: http://johannavarnamnet.blogg.se

Tycker det var super utav dig att skriva detta inlägget. Det är så lätt att man misstolkas när man skriver kortare inlägg och liksom inte går in på ett ämne djupare. En liten bit där, nästa i ett annat inlägg, en annan dag då ens känslor förändrats.
Jag tycker verkligen inte att du ska sluta att skriva om dina känslor. Det är din blogg och dina tankar som gör att så många vill läsa den ju! MEN, så kommer det där "Men:et". Det är så lätt att misstolka. Att skriva "för mycket". Jag får verkligen läsa igenom mina inlägg som handlar om min ätstörning både en och hundra gånger innan jag postar dom. Jag vet hur lätt man suger åt sig "fel" tankar och får för sig saker. Det finns så mycket jag inte skulle drömma om att skriva för det sista jag vill är att trigga igång någon stackars person till destruktiva tankar. Balansgången är så jäkla svår.
Jag tycker du är bra på att "begränsa" dina meningar och jag förstår om alla pepp-talks kan bli jobbiga ibland.. Men som någon skrivit ovan: Man blir inte lyckligare av att gå ned i vikt. Livet fungerar inte så.
Sov så gott och hoppas du vaknar med mer positiva tankar imorgon. Puss!

URL: http://ummagumma.blogg.se

det är klart att om man tränar regelbundet så går man ner i vikt. men alla som springer på gym gick nog upp den första månaden iallafall. en våg är en våg och ibland blir den till en sysselsättning, för vad ska man göra annars med sin fritid? jag har mina andra idéer för mig. folk säger väl det de tycker, antar jag. och jag tror inte att någon ser skillnad på nån annan när det gäller 3 kilo hit el dit, det ser man nog bara på sig själv. naturligtvis, tränar man styrketräning så skulpteras ju kroppen och man ser skillnad då, men det var ju en parentes, eftersom du inte styrketränar. men det är klart att rumpmuskler man får när man går och springer från att inte ha gjort det väger en hel del, trots att rumpan inte krymper. mja. den lyfter nog sig istället. däremot undrar jag om man tar bort vikten, märker du nån annan skillnad av att äta nyttigare och röra på dig? blir du piggare, mer lustfylld, kreativare eller så? för dessa "biverkningar" är ju mer värt egentligen.
men jag vet, jag slutade äta chips och för att ha ätit chips varje dag så trodde jag ju att jag skulle märka nån skillnad, att magen skulle bli liiiite mindre eller att finnarna skulle sluta ploppa upp, men icke... sen sa de på du är vad du äter att man måste äta omega3 för att onyttigt fett ska försvinna.
men hur som, om din våg visar en annan vikt än tidigare så gör den ju det, men ja... finns säkert lika många anledningar som det finns personer till varför en kropp beter sig som den gör...
puss och kram

URL: http://leopardia.webblogg.se/

Det är ju precis som du själv säger, du lyssnar och följer inte de goda råd du får. Så vad gör man? Anna lilla, i mina ögon så kommer du alltid vara fin. För du är en fin människa. Jag skiter ärligt talat i om du väger 35 eller 85 kilo. Har du problem med att folk säger att du är fin som du är, eller att det inte syns att du gått upp de kilon du snackar om så har du nog inte riktigt förstått...

Vi ser inte din kropp Anna, vi ser dig! Det är verkligen helt upp till var och en att bestämma vad just sina komplex är och ingen kan ta bort det, oavsett hur mycket peptalk eller komplimanger man än får... jag vet. Du har all rätt att tycka att du är tjock, tyck det då! Jag kan ju ändå inte ändra på det. Det du behöver jobba med är ju faktiskt inte din vikt, du behöver jobba med något betydligt väsentligare och det vet du om. Du förstår väl hur mycket tid, energi och arbete din hjärna och kropp utsätts för när du mår såhär. Du behöver hjälp Anna. Du får det för det mesta stöd hos din mamma, ibland hos Stefan, ibland på bloggen, ibland hos vänner och ibland av mig. Stöd är mycket viktigt, men hjälp är viktigare. Kombinerar du dessa två saker, stöd och professionell hjälp, så kommer du må bättre, det vågar jag lova! Försök inte ta itu med dina demoner helt själv när det finns människor som kan hjälpa dig.

Det var mitt raka, ärliga och välmenande råd.

Hej. Jag förstår känslan du har....När man en gång lyckats gå ner mycket i vikt så är man livrädd för att gå upp det igen. Jag är själv i den situationen. Men man måste försöka acceptera att vikten pendlar lite och inte fixera sig totalt vid det. Förstår också det där med att hata sin spegelbild. Jag förstår inte varför vi kvinnor alltid ska vara så fixerade vid hur vi ser ut.....Varför vi inte kan hitta andra kvaliteer i oss själv...Jag tycker personligen att du ser väldigt bra ut men förstår om du inte tar till dig det. Tyvärr så lyssnar man mest till sig själv. Jag vet att det är svårt när folk säger till dig att du inte gått upp i vikt, att du inte riktigt tror dem. Vad folk ofta inte förstår är att det kvittar hur smal man är så finns det vissa dagar som kroppen helt klart känns tjockare. MEN, det kanske är just så det är....att det faktiskt inte syns om du har gått upp och då säger ju folk det .Jag tror som en av de ovanstående att du nog behöver hjälp att reda ut dina känslor. I ärlighetens namn så känner jag dig inte alls men genom att läsa din blogg har jag fått uppfattningen att du är en himla trevlig och gó tjej....Bygg ditt liv på de kvalitéerna först och främst så kanske du en dag kan acceptera att du faktiskt ser väldigt bra ut.
*kram* från en som vet hur det är....

URL: http://amittilivet.blogg.se

jag har också gått upp. gick ner 8 kilo fram tills påsk(från början av dethär året)Sedan gick jag upp två kilo pga hetsätning, men nu har jag snart gått ner dom två kilona. Det går upp och ner hela tiden, och även om man själv skulle trivas bättre i en mindre kropp, så måste man minnas att - alla andra tycker att du duger som du är.

*Tvåtusen och en tomt ekande tröstrika ord, några för hårda ord, snyftningar, smärtsamt förlösande gråt, en lång varm kram, en ömt torkad tår från blossad kind, Ett varmt leende*
"Always have a hate for yourself and your actions, it will make you grow but never ever forget to stop and love what you have become"-Courtney Love

"Varför är andra så rädda att erkänna att jag gått upp i vikt?"
Kanske för att dom älskar dig precis som du är, och tycker att du redan är jättefin och perfekt i deras ögon. Kanske för att dom ser att ditt förhållande till mat, vikt, och din egen kropp inte är helt sunt, och dom är rädda för att du ska gå för långt mad din bantning och träning. Kanske för att dom faktiskt, helt ärligt inte märker något.
Du är smal, fin, söt och du verkar jättetrevlig. Men du skulle må mycket bättre om du slutade söka den här bekräftelsen utifrån, och försökte acceptera och älska dig själv i stället. Klarar du inte av det själv, så tala med en kurator, terapeut, psykiater.
Kram, ta hand om dig!

Oj vad många och långa kommentarer du fått. Känslor kring vikt och utseende vill alla diskutera. Jag har inte läst igenom alla så risk för upprepning. Ville bara berätta hur det är för mig. Jag brukar jämföra mig med en viktig tjej i min närhet. Hon har alltid varit den smala, snygga tjejen och jag den som inte bryr mig...Hon kör med nutrilett och andra saker och olika dieter. Medans jag mest deppar om jag går upp i vikt =) Nu har jag börjat träna på gym och rör på mig mer än förut. Detta har gjort att jag gått ner 5kg. Detta medans tjejen gått upp, trots att det är hon som "kämpar". Jag kör på den stilen att äta varierad kost och röra på sig regelbundet. Inte anstränga sig så mycket helt enkelt. Men jag tror att man måste hitta ett sätt som passar. Och att det viktigaste är att man försöker vara nöjd med hur man ser ut, annars kommer man inte bli nöjd trots att man når sina målvikt. Nångång var det nån som sa att man skulle köra med byxmåttet, alltså när byxorna sitter tajtare ska man tänka efter! Jag brukar inte väga mig, mest för att jag inte har en våg, men också för att min vikt är så olika beroende på när på dagen eller i månaden jag väger mig. Jag kan väga 2 kg mer utan att jag märkt att jag gått upp. Andra gånger känner jag mig jättetjock men men har inte gått upp något alls enligt vågen. Ett tecken till på att det är känslan som är viktigast inte siffrorna! Hoppas du inte tar illa upp men jag kan få känslan att du hänger upp dig för mycket på vad du väger, kanske för att du varit överviktig. Kanske ska du ta det lite lungt, fortsätta promenera och jobba med känslor istället för vikt. Men vad vet jag som bara läser och inte känner dig. Jag vill att du ska må bra och vara lycklig, det tycker jag du är värd!

URL: http://hannasara.blogg.se

Ps, jag älskar din blogg därför att du ofta skriver det jag tänker. Ds

URL: http://hannasara.blogg.se

Ok dessa två punkter gäller.
nr1. Räkna kalorier i det du stoppar i dig! Och gör av med mer kalorier än det du äter. Om du gör det är det ju ganska logiskt att du går ner.

nr2. Börja gymma och bygg upp lite muskler! För annars kommer din kropp alltid att kännas slapp och plufsig. För vad är man annars utan muskler?


Så grattis nu e du smal och fast i kroppen

Hur lång är du och vad väger du? Det vill nog många veta för du ser smal ut

anonym: Jag är 157 cm och väger idag 56.5 kg.

URL: http://pyttis.blogg.se

Vänner säger alltid så... Men det är ju en själv som har möjlighet att se varenda skavank av sig själv i spegeln varje dag.

MEN... Du har antagligen gått upp i vikt, ska inte säga emot dig. Däremot så behövdet det inte synas,jag tycker inte du ska grubbla för mycket över detta utan ta nya tag. Och att slänga ut vågen för ett tag är en bra idé. Vikten är väl de minst viktiga, testa och mäta dig. Midja, lår, höfter osv... Att minsta i centimeter är mycket roligare än att minska i vikt =)

URL: http://ganerivikt.blogg.se

Men gumman, du måste inse att vi, vi som ser dig, inte uppfattar dig som det allra minsta överviktig. Fråga vem som helst! Jag har inte träffat dig IRL, men det jag ser på alla foton är en sund, hälsosam brud med mkt skinn på näsan. Du är varken anorektiskt smal eller fet. Utan nånting däremellan, något som rent av lutar åt begreppet "smal".

Du har väl räknat ut ditt BMI? Det är 22.9. Det är PRECIS i mitten av normalviktskurvan; mao torde din vikt vara idealiskt perfekt på pappret.
Men du ser bara det du vill se i spegeln. Du fokuserar på saker som ingen annan ser. Jag är likadan, även om jag nu - i mitt efterlängtade viktras tack vare förbättrad kost och motion - verkligen försöker se det som är BRA. Men det är svårt. :/

Ett rakt och ärligt svar utan krusiduller från Ofelia.

URL: http://psilo.blogg.se

Jag är 158 o väger 70 kg..jag borde väl skjuta huvudet av mig...

Jeanette: Jag kan förstå din reaktion fullständigt och att jag upprör och får dig att känna så...men jag har också vägt tio kilo mer än vad du gör nu, dvs 80 kilo..och det är den skräcken som sitter kvar..att komma tillbaka dit...för det vill jag inte.

inte hur jag mådde eller ansågs eller hur jag levde..
inte för att jag mår bättre psykiskt just nu heller.
men jag kan ju säga samma om när en som väger mindre än mig kallar sig tjock..eller hur?

URL: http://pyttis.blogg.se

Blir så ledsen när jag läser din blogg. Tycker att du verkar som en otroligt härlig och kreativ tjej med hela framtiden framför dig. Och det är så tråkigt att se hur dåligt du mår. Har nämt det här förr i en annan kommentar; Dessvärre är det bara du som kan ta dig ifrån det här, alltså bara du som kan jaga iväg alla dessa hemska spöken.

Hoppas innerligt att du en dag kan slänga iväg vågen, och inte fokusera så mkt på din vikt utan viktigare saker i livet. Du lever ett väldigt sunt liv med motion och nyttig kost så jag tror inte att du kommer komma upp i de 80kg som du är så rädd för.

Sötis! Lev livet fullt ut och haka inte upp dig på minsta skavank, du ÄR vacker; på insidan och utsidan. Det är ngt som jag ser genom att följa din blogg dagligen.

Massor av kramar!

URL: http://chululi.blogg.se

Hej! :)
Det märks tydligt tycker jag (och det märker du säkert själv också), att det inte är vikten det är fel på, utan inställningen. Jag förstår att du är skräckslagen att gå upp till de där 80 kilona som du hatade, men det viktigaste är väl ändå inte vikten för det första?! Du fokuserar för mycket på det, visst det kanske inte känns så kul att gå upp i vikt, men först av allt så borde du få en mer posetiv syn på dig själv. SEN kan du börja tänka på de ytliga. Jag är säker på att det kommer kännas bättre då, om du är mindre självkritisk. Du inser att det inte är hela världen om man går upp ett kilo eller två, men det är troligen lättare att hålla en sund vikt om du mår som bäst på insidan. Så, tänkt på allt de posetiva med dig själv, du verkar ju vara en underbar, trevlig och kreativ tjej med massor av talang!
Hare bra oh hoppas att du kommer fram till det so är bäst för dig! :)
Kram Nora

URL: http://aife.webblogg.se

De som går ner i vikt trots styrketräning tränar & äter antagligen fel. Det är sant att muskler väger mer än fett & då jag styrketränade gick jag upp flera kilo. Blev större med måttbandet mätt också. Det var främst muskler, men så klart även en del fett eftersom det krävs kaloriöverskott för att bygga muskler. Jag tror att många bara har fel uppfattning om träning, de tror att de kan förlora fett samtidigt som de bygger muskler. Det är möjligt i teorin, men mycket svårt i praktiken eftersom man som sagt måste ligga på kcal+ för muskelbygge, och som du nog vet kcal- för att reducera sin fettprocent. Att behålla det mesta av muskelmassan och tappa i fett är deäremot möjligt, en sån period av träning/kost kallas deff. Så jag tror att de bara gör fel. Eller använder styrketräningen som en ursäkt för att få tappa i vikt (har märkt att många med äs verkar göra så?!), egentligen spriunger de mest på löpbanden, kanske lyfter en tvgåkiloshantel på sin höjd. Så har det varit på mitt gym iaf och bland de med äs som jag känner.

Jag tycker inte att du skall slänga vågen; den kan fungera som pepp. Dock ser man tydligast på måttbandet. Man väger ju även olika från dag till dag pga. vätskebalansen i kroppen, etc. Så mät midjan och låren. Det brukar ge en ganska bra indikator. Det är bara att kämpa på tjejen, du fixar det! Ibland kanske det tar lite längre tid, men om du verkligen gett dig fan på detta kommer du att klara det. :) Gick du upp de där kilona kan du också förlora dem!

Dock tycker jag inte att du ser ut att behöva gå ner i vikt. :) Men du gör som du vill, du vet förhoppningsvis bäst själv vad som är bra & inte. Kram!

URL: http://onlythefakessurvive.blogg.se

Excellently, interesting and educational work! Your homepage looks really good and gives great information! Greetings from me! greetings

URL: http://lukas-podolski.blog.de